Chapter 9 Endast delen “Methods of Estimation” (Kap 9.6+9.7)
Kapitel 9
Inledning
Summering av vissa delar av kapitel 8
Vi pratade om att sannolikhetsfördelningar kan betraktas som modeller av verkligheten. Beroende på situation väljer vi Binomialfördelning, Poissonfördelning, Exponentialfördelning, etc…. .
Antag att vi i en viss situation har insett att just Poissonfördelning skulle vara en lämplig modell att använda.
Poissonfördelningen har en parameter λ .
Då kommer vi till frågan vilken statistika vi ska använda som estimator(punktskattning) för vår parameter.
I kapitel 8 tittade vi på egenskaper hos en estimator(punkskattning).
I början av kapitel 9 handlar det mer om dessa egenskaper, men det ingår inte i denna kurs.
I denna kurs ingår från kapitel 9 endast delkapitlen 9.6 och 9.7.
Det handlar om hur man hittar en lämplig statistika att använda som estimator, dvs hur man använder den information man får från sitt stickprov.
(En statistika är ju en funktion av stickprovet)
Exempel
Antag att du har 20 observationer Y1 , Y2 , … , Y20 som du har listat ut att de verkar komma från en Gammafördelning, dvs Yi∼Gamma(α,β) .
Men du vet inte värdena på parametrarna α och β .
Hur ska du utnyttja ditt stickprov för att göra bra punktskattningar av dessa parametrar?
Överblick
Vi presenterar i denna kurs tre vanliga metoder som används för att bestämma en lämplig estimator(punktskattning) ˆθ till en parameter θ :
-
Moment-metoden (Kap 9.6) kräver att man vet vilken fördelning Yi har.
-
Minsta-kvadrat-metoden (nedan; finns ej i boken)
-
Maximum-likelihood-metoden (Kap 9.7) kräver att man vet vilken fördelning Yi har
Moment-metoden (Kap 9.6)
Repetition av beteckningar för moment
Första momentet kring origo = E(Y) ; kan betecknas μ′1
Andra momentet kring origo = E(Y2) ; kan betecknas μ′2
Stickprovsmoment
Första stickprovsmomentet kring origo: m′1
där m′1=ˉY = ∑Yin
Andra stickprovsmomentet kring origo: m′2
där m′2=∑Yi2n (medelvärdet av alla kvadrerade observationer)
Moment-metoden går ut på att att man sätter de teoretiska momenten μ′k lika med motsvarande stickprovsmoment m′k .
För att kunna hitta skattningar till x stycken olika parametrar, behövs x stycken olika moment.
Exempel 1
Antag att vi listat ut att vi har en situation där en Poisson-fördelning skulle vara en lämplig modell, men vi vet inte värdet på λ .
Teoretiskt moment: μ′1=E(Y) .
För Y∼Po(λ) gäller då att μ′1=λ .
Stickprovsmoment: m′1=ˉY .
Om vi nu sätter μ′1 lika med m′1 , får vi att λ=ˉY .
Ur detta följer att en lämplig estimator för λ
enligt momentmetoden är ˆλ=ˉY .
Exempel 2
Låt Y1,Y2,…,Yn vara ett slumpmässigt stickprov från Gamma(α;β) . Finn estimatorer till α och β med hjälp av momentmetoden.
Vi behöver då två moment (som erhålls med t. ex. mgf).
Vi kan t.ex. ta de två första momenten:
E(Y)=μ′1=αβ och
E(Y2)=μ′2 = V(Y)+[E(Y)]2 = αβ2+α2β2
Motsvarande moment i stickprovet blir
m′1=∑Yin = ˉY och
m′2=∑Y2in
Nu sätter vi μ′1 lika med m′1 och vi sätter μ′2 lika med m′2 .
Vi får då två ekvationer med två obekanta ( α och β ), nedan insatta i ett ekvationssystem:
{αβ=ˉYαβ2+α2β2=∑Y2in
Lösning av ekvationssystemet kan du förhoppningsvis klara av själv:
Börja med att lösa ut β ur den övre ekvationen,
och stoppa in β=ˉYα i den nedre ekvationen.
Efter en del algebra får vi slutligen att
α = nˉY2∑Y2i−nˉY2 och
β = ∑Y2i−nˉY2nˉY
Ur detta följer att lämpliga estimator för α och β
enligt momentmetoden är följande:
ˆα = nˉY2∑Y2i−nˉY2 och
ˆβ = ∑Y2i−nˉY2nˉY
Minsta-kvadrat-metoden (finns ej i boken)
Denna metod är användbar när man vill skatta väntevärdet för en fördelning. En fördel med metoden är att man inte behöver veta vilken fördelning Yi har.
Exempel
Antag att vi har ett stickprov av storlek n=3 med följande observationer: y1=2,y2=7,y3=10 .
Vi vill skatta väntevärdet μ för den fördelning som stickprovet kommer ifrån.
Minsta-kvadrat-metoden går ut på att låta μ få det värde där summan av de kvadrerade avstånden mellan yi och μ blir så liten som möjligt.
För att hitta det värde på μ där den summan blir minimal,
bildar man en funktion Q=(2−μ)2 + (7−μ)2+(10−μ)2 .
För att hitta den värde på μ där summa-funktionen Q har sitt minsta värde, deriverar man Q med avseende på variabeln μ och bestämmer sedan det värde μ där derivatan blir noll.
I vårt exempel blir derivatan dQdμ lika med
2⋅(2−μ)⋅(−1) + 2⋅(7−μ)⋅(−1)+2⋅(10−μ)⋅(−1) .
(Faktorerna (−1) är inre derivatan; derivatan av det som finns i parentesen.)
Om vi nu sätter dQdμ=0 får vi lösningen μ≈6.33 .
Minsta-kvadrat-metoden ger alltså skattningen ˆμ≈6.33 .
Allmänt
Antag att vi har ett stickprov Y1 , Y2 , … , Yn och vi vill göra en skattning av väntevärdet μ .
För att hitta det värde på μ där summan av kvadrerade avvikelser till väntevärdet blir minimal,
bildar man funktionen Q=n∑i=1(Yi−μ)2 .
Eftersom vi vill hitta det värde på μ som minimerar funktionen, så deriverar vi Q med avseende på μ :
dQdμ=n∑i=1ddμ(Yi−μ)2 = n∑i=12(Yi−μ)(−1) = n∑i=1(−2Yi+2μ) .
Sätt derivatan lika med noll för att finna extremvärde:
−2n∑i=1Yi+2nμ=0 ger
μ=n∑i=1Yin = ˉY .
Det är enkelt att verifiera att detta är ett minimum.
(Observera att vi inte har gjort några antaganden om fördelningen för Yi ).
Skattningen av μ med användning av minsta-kvadrat-metoden gav alltså
ˆμ=n∑i=1Yin = ˉY
// add bootstrap table styles to pandoc tables $(document).ready(function () { $('tr.header').parent('thead').parent('table').addClass('table table-condensed'); });